Gågatan i Uddevalla, dvs Kungsgatan, är en plats för "alla" kan det tyckas. Utefter husväggarna tronar uteserveringar av alla de slag varför det utrymmet inte kan användas för gångtrafik. I mitten av gatan finns ett jämt och tillrättalagt stråk markerat med handikappsymbol vilket innebär att området, i vanliga fall, är förbehållet dem som av olika orsaker behöver hjälpmedel, såsom rullstol, rollator, barnvagn etc, för att ta sig fram. Nu får det även fungera som transportsträcka för oss som går skapligt för egen maskin och gott och väl är väl det om inte CYKLISTERNA fanns där också. Gågatan är nu inte till för enbart gångtrafikanter utan kan även användas av cyklister, tycks det, men jag antar att dessa ska visa tillbörlig hänsyn till övriga och inte bara ta för sig. Rätt som det är hörs ett litet svagt "plingeling" bakom en när man flanerar där i godan ro och vips börjar man titta sig omkring för visst känner man igen ljudet... men var har jag hört det förr? I samma stund som man börjar vimsa kring för att se vad det är som låter håller man på att bli påkörd av en ilsket svärande cykeltrampare. Och undan går det när dessa tar sig fram på Kungsgatan!
Ibland kan man drömma sig tillbaka till den tid som brukar kallas vinter, dels för att uteserveringarna inte brukar ta upp så mycket plats och dels för att antalet cyklar som är ute i användning är färre men det vågar jag väl inte säga högt just nu, när sommaren precis återkommit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar