Vart tog lamporna vägen?

Igår morse när jag körde till Riverside kunde jag konstatera att varningslamporna vid övergångsstället utanför Gamol och Loppisen ÄR borta. Jo, jag har sett det tidigare men inte tittat så noga som jag hade möjlighet att göra just igår när strömmen av fotgängare aldrig tycktes avta och virriga biltrafikanter sökte efter bästa och närmsta p-plats via bussgatan. Om man tvivlar på att det finns liv och rörelse på sta'n i Uddevalla ska man absolut försöka ta sig från öster till väster, eller tvärtom, en tidig lördagsförmiddag så sätts den tanken på skam.
Först när varningslamporna kom upp på stolpen vid övergångsstället undrade jag lite över funktion och verkan men så vande man sig att, när man ändå måste se långt framåt och runt omkring, även kasta ett öga "upp i hörnet". Visserligen har de, lamporna, inte gett fullt utslag varje gång under den senaste tiden men jag har inte tänkt närmare på det eftersom jag ofta svängt av mot Strömstadsvägen när Skolgatan varit avstängd. Kanske är de på service!?

Det är mycket nu...

Nu har det åter igen gått lång tid utan att något nytt tillförts bloggen.

Nåväl här kommer en summarisk beskrivning av läget:

* I slutet av augusti föll mitt långa svarta hår för saxen till förmån för sommarens cirka tre centimeters utväxt. Plötsligt känner inte ens de mest kända igen mig då jag nu är mycket korthårig och mycket "peppar-salt"-färgad. Så många som inte längre hälsar, för att inte tala om patienter som bara ser så förvånade ut och dessutom syns det att de tänker febrilt utan att komma på vad som är annorlunda. Ganska kul faktiskt!


* Några dagar efter "hårfallet" reste vi till Reykjavik tillsammans med några plåtisar och deras fruar. Jag har ju alltid längtat till och drömt om Island och nu skulle det bli av. Ja, Island är helt klart annorlunda men inte i den omfattning att jag längtar efter att göra om resan. Nu har jag badat i Blå Lagunen, sett sprutande geisrar och Gullfoss, sett massor av "vilda" Islandshästar, behornade får och så vidare. Dock fick ritten på Islandshäst stå tillbaka för utflykt på havet och spanande efter valar vilket var synd då en timma på hästryggen säkert varit mycket både roligare och mer spännande i dess rätta miljö än att spana efter valrumpor vilket var det enda vi såg. Jag har ätit Lunnefågel och antagligen även säl, druckit inhemskt öl och så vidare.
Tänk bara vilken affärsidé att göra en hel nation till turistfälla! Ja, de flesta som kommer till Island vill ju se alla de tidigare nämnda attraktionerna och några till och det är ju ungefär vad man har att visa upp. Alltså kör turistbussbolaget korsan och tvärsan på olika turer som "gyllne cirkeln", "sagocirkeln" med flera och detta är vad man försörjer sig på. I övrigt arbetar man på även på lördagar på Island och mycket längre på eftermiddagen under veckorna.

* En vecka emellan efter Islandsresan bar det av till Linköping och vidareutbildning i Thoracal mobilisering eller, som den även kallas, andningsterapi enligt Lotorpsmetoden. Nu kan jag därför lägga ytterligare en titel till övriga på visitkortet: andningsterapeut. En intressant och, faktiskt riktigt, spännande utbildning men många aha-upplevelser och vinklingar. Nu handlar det om att hitta tillräckligt många patienter som vill lära sig andas rätt för att därigenom slippa besvär av astmaliknande karaktär, doftallergi, KOL och så vidare men även stressrelaterade besvär kan få sin lindring/lösning genom metoden. Spännande!

* På kursen jämförde vi terapeuter de olika bokningssystem vi har tillgång till och den leverantör jag tidigare anlitade fick kritik för sin leveransosäkerhet varför jag tryckte på att min leverantör av elektronisk bokningskalender www.timecenter.com/se är att föredra även om det finns en förbättringspotential även där. Detta väckte nog en del intresse hos dem som ännu inte gjort sitt val.

* Några ytterligare dagar har nu förflutit fyllda med arbete och även morgondagen bjuder på tre patienter. Baksidan med att vara frånvarande från mottagningen är den anhopning som visar sig när man är åter... eller givetvis tidigare eftersom jag har elektroniskt bokningssystem: www.timecenter.com/edithsdotter

* Imorgon, lördag, kommer Ingemar hit på snabbvisit efter en arbetsvecka i Funäsdalen. Mycket åka blir det eftersom han måste dit upp även nästa vecka för att i ordningsställa stugan som övertas av de nya ägarna redan nästa helg. Den måste även tömmas på möbler eftersom några sådana inte fick plats på flaket åter till Gävle.
Kanske hinner vi en liten tur till Torpet och kanske kan vi, när vi ändå är där, plantera lite vårlökar i gräsmattan.

Mycket har hänt och hälften har jag säkert både glömt och med flit utelämnat här men något blev det i alla fall!

Litet bo jag sätta vill...

Jag har blivit med Torpet! Ja, nästan i alla fall eftersom jag betalt handpenning för en liten gård med namnet Torpet belägen inom Vänersborgs kommungräns. Fast väldigt nära Uddevalla vilket känns riktigt bra, just nu.

Ingemar har just lämnat för att resa åter till Gävle efter en helg med mycket prat och diskussioner kring hur vi ska göra och ha det när Torpet väl blir vårt. Ja, givetvis ska vi äga fastigheten tillsammans med verksamheterna vi ska ha har vi var för sig.

Det ska bli skönt att på sikt få flytta från Föreningsgatan då jag mår allt sämre av de störande grannarna på Bangatan. Jag känner mig maktlös och vanmäktig i att inte kunna påverka min egen situation. En hund gläfser sig genom morgon/dag/kväll och matte tycker kanske det är "gulligt" men det tycker inte jag. Sedan har vi nätterna med festande och stök som stör nattsömn och efterföljande dags aktiviteter.

Under den kommande veckan drar höstens massage-på-jobbet igång och det känns stimulernade att möta både nya och gamla patienter. Ett stimulerande arbete med andra ord!

Himlen står öppen

Idag, torsdag den 9 juli, står himlen, minst sagt, öppen över Gävle. Stormen viner och träden faller likt veka tändstickor. En björk hade bestämt sig för att dess tid var all och ville gå till den eviga vilan just där min bil var parkerad, utanför verksta'n på Forsbyvägen, men som tur var uppmärksammades avsikten innan den blev realitet. Bilen flyttades, tillsammans med ett par andra, och med detta framför ögonen brakade trädet åstad. Det är med andra ord skönt att sitta inomhus med tak överhuvudet och stängda dörrar och fönster.

Under den vecka som gått sedan jag bloggade senast har jag varit dels på lillsemester i Linköping några dagar över den gångna helgen och dels varit i Gävle för underhåll av mina massagekunder. Här är jag i övrigt kvar några dagar till. I Linköping, och speciellt på Scandic Frimuraren, var det varmt, hett och kvavt med en och annan åskregnskur. Annat väder blev det när vi återvände till Gävle och ordningen var återställd med regn och kyla vilket tycks vara ett normaltillstånd, i alla fall när jag är på besök.

I Linköping besökte vi Gamla Linköping med sina museér och gamla bodar och hantverkare. Det är minst 30 år sedan jag var där senast men det är alltid lika trevligt och nu såg jag säkert mycket i ett annat perspektiv än då, både på grund av ålder och mognade men även för att mitt sällskap är kunnigt och gärna både delar med sig av kunskap och åsikter och diskuterar vad vi ser.
Även om besöket i Linköping inte blev vad vi från början tänkt oss blev det ändå en vistelse värd att minnas, på både det ena och det andra sättet.

På väg hem gjorde vi en extra sväng till Vadstena och Gränna för att se på ytterligare byggnader. Två särpräglade småstäder.

Vägen hem gick genom Stockholm och trafikstockningar under åtskilliga mil men sedan närmade vi oss strax Gävle och en något lugnare trafikrytm. Och på söndag styr jag åter mot Uddevalla med den skillnad att jag den här gången kan lyssna till radions P1 eller någon ljudbok eftersom jag fick en ny och tipptopp radiostereo på min födelsedag häromdagen. Härligt! Något jag verkligen önskat mig och förhoppningsvis blir mitt körtempo något lägre nu när jag kan lyssna till något annat än mina egna tankar under bilfärderna.

Ett tak på drift

Taket håller på att ramla ner över mig! Ja, bokstavligen gör det det. Det är sovrumstaket som är på drift sedan i måndags morse. Det började med att jag kunde urskilja en svag våglinje i övre kanten av tapeten men det var ju den spända takpappen som börjat släppa. Tittade försiktigt in under fliken som så sakterliga började falla nedåt och upptäckte inget speciellt mer än att den gärna släppte ännu mer när jag höll i den. Nu hänger en halv kvadratmeter takbeklädnad ner i en flik och innandömet, det vill säga färg och puts, har börjat falla till golvet. Antagligen är det en gammal fuktskada som nu nått mitt boende och där gör sig påmind. Jag planerade en viss renovering av min bostad tillsammans med särbon men inte hade jag tänkt ägna någon större frenesi åt sovrummet som ju är rätt ok. Nu blir det ändrade planer! Om ändå sängen måste ut för att taket ska kunna fixas så passar jag på att byta tapeter och kanske även flytta garderoberna. Hur är det man säger? "Människan spår men Gud rår"... inte har jag bestämt det här i alla fall!

I övrigt kvarstår hettan både utom- och inomhus och svetten inte bara lackar, det formligen plaskar om mig!

Att leva i nuet

Jag anser mig leva i nuet men många i min omgivning skulle nog mena att någon som har sådan koll på läget med dubbla kalendrar och bokningar och uppdrag inbokade fram till årets slut inte kan leva i nuet. Tvärtom vill jag mena, just för att jag har koll på läget kan jag leva här och nu och göra ingenting, om inget finns att ta sig för. Det är skönt att "bara vara" emellanåt.
Den här veckan har varit av det slaget men så händer plötsligt något som gör att "bara vara" innebär massor av arbete. Till exempel har jag tagit mig tid att fundelera över framtiden och planera inköp och fortsatt utveckling.

Kreativiteten flödar när tiden och ron, eller är det oron, finns och mycket tankearbete blir gjort.

I stadens hank och stör...

Gågatan i Uddevalla, dvs Kungsgatan, är en plats för "alla" kan det tyckas. Utefter husväggarna tronar uteserveringar av alla de slag varför det utrymmet inte kan användas för gångtrafik. I mitten av gatan finns ett jämt och tillrättalagt stråk markerat med handikappsymbol vilket innebär att området, i vanliga fall, är förbehållet dem som av olika orsaker behöver hjälpmedel, såsom rullstol, rollator, barnvagn etc, för att ta sig fram. Nu får det även fungera som transportsträcka för oss som går skapligt för egen maskin och gott och väl är väl det om inte CYKLISTERNA fanns där också. Gågatan är nu inte till för enbart gångtrafikanter utan kan även användas av cyklister, tycks det, men jag antar att dessa ska visa tillbörlig hänsyn till övriga och inte bara ta för sig. Rätt som det är hörs ett litet svagt "plingeling" bakom en när man flanerar där i godan ro och vips börjar man titta sig omkring för visst känner man igen ljudet... men var har jag hört det förr? I samma stund som man börjar vimsa kring för att se vad det är som låter håller man på att bli påkörd av en ilsket svärande cykeltrampare. Och undan går det när dessa tar sig fram på Kungsgatan!

Ibland kan man drömma sig tillbaka till den tid som brukar kallas vinter, dels för att uteserveringarna inte brukar ta upp så mycket plats och dels för att antalet cyklar som är ute i användning är färre men det vågar jag väl inte säga högt just nu, när sommaren precis återkommit.